Slottsbygge för alla Behövande

Av Sune Friströn

På 1850-talet fanns  ett enda höghus på Östra Ängar, dagens Östermalm. Det var Cellfängelset, som stod färdigt år 1846. I början av 1860-talet kom ytterligare några officiella byggnader i närheten. Länslasarettet flyttades ut från nuvarande Östra Storgatan 69, i fästningsstaden och gavs expansionsmöjligheter inom nybyggnads-området östra Ängar. Ängsområdet var låglänt och flackt. Nosabyviken som var en del av Hammarsjön hade börjat torrläggas på 1860­talet och området öster om staden hade blivit intressant att bygga på.

Som ett slott

År 1864 invigdes den stora sjukhusbyggnaden, tre våningar hög och med plats för 103 vårdbehövande. Den mäktiga huvudbyggnaden låg vördnadsbjudande tillbakadragen från Råbelövskanalen och den forna fästningsstaden. Måtten var imponerande, 42x12 meter i tre höga våningsplan. En särskild bro byggdes över den nybyggda Råbelövskanalen. Kanalgatan var ännu inte utbyggd.

  Som ett slott omgavs huvudbyggnaden av friliggande flygelbyggnader. Mot staden och huvudentrén var de i två våningar. Den nordliga flygelbyggnaden innehöll kurhusavdelning för 32 veneriskt smittade eller sinnessjuka patienter samt ekonomiutrymmen.   I den södra flygelbyggnaden fanns kontor och bostäder för läkaren och styresmannen. Ytterligare två fristående flygelbyggnader fanns längre österut, bakom huvudbyggnaden, och båda var i en våning. Den nordliga innehöll kök och tvätt och den sydliga var en isoleringsbyggnad. Totalt rymdes 80 "lasarettsplatser" och 40 "kurhusplatser". Det nybildade landstinget i Christianstads län betalade totalt 119 000 riksdaler för nybygget. Det lasarett som invigdes den 25 november 1864 var av högsta klass för sin tid både byggnadstekniskt och sjukvårdsmässigt. En doktor och fem sköterskor anställdes år 1864 och ytterligare en sjuksköterska kom året efter. 

Särskild kirurg

Kirurgin utvecklades snabbt och en särskild tegelbyggnad i två våningar, 30x11 meter, för kirurgi stod färdig år 1890 bakom eller öster om huvudbyggnaden. Där inrymdes ytterligare 28 vårdplatser med en operationssal på andra våningen.

Vid sekelskiftet 1900 var det tid för ytterligare förändringar. Kakelugnsuppvärmningen skulle ersättas av centralvärme, ventilationen förbättrades och de sanitära förhållandena med torv och mulltoaletter bättrades. Isoleringsavdelningen saknade till exempel badrum. Huvudbyggnaden försågs med framskjutande småflyglar på entréfasaden och där inrymdes en del av de sanitära förbättringarna. Den ursprungliga tvättstugan intill köket ersattes av en ångtvättinrättning. Fler platser för sinnessjuka inrättades i den nordliga främre flygelbyggnaden. En vaktstuga byggdes nära bron vid Lasarettsgatan (nuvarande Döbelnsgatan) och ett högt staket omgärdade den slutna sjukhusvärlden. Rikstelefon kopplades in år 1896. En praktfull lind prydde huvudbyggnadens entré. Det var byggmästare N A Liljecrantz, som för 175 000 kr fullbordade moderniseringen av länslasarettet. Nu rymdes 146 patienter, varav 14 veneriskt sjuka och 7 sinnessjuka. Ganska snart kom krav på ytterligare byggnader inom det snart fullbyggda sjukhusområdet och kritik började riktas mot bristen på expansionsmöjligheter inom området. En av sjukhusläkarna, J August Hedlund, framförde redan år 1908, under planeringsstadiet, kritik mot att det var oförsvarbart att lägga ner så stora kommande kostnader på ett så begränsat område. Han ville flytta hela lasarettet österut till Stafres backe (nuvarande placering av Central-sjukhuset) eller till obebyggda områden på Näsby eller Hammar. Ett helt nytt sjukhus med 150 vårdplatser skulle kosta 600 000 riksdaler. Onödigt mycket tyckte landstingspolitikerna, när man kunde förtäta ytterligare inom området för 109 000 kr. 

Allt tätare

En helt ny kirurgisk paviljong byggdes 1912-13 i sydöstra hörnet (senare utvidgad år 1929), nya överläkarbostäder i form av en parvilla byggdes 1913 och ungefär samtidigt utvidgades ekonomiutrymmena i områdets nordöstra hörn. Underjordiska kulvertar förband byggnaderna. Hiss och vattentoaletter installerades i huvudbyggnaden år 1916. År 1915 fanns 230 vårdplatser varav 91 på medicin, 108 på kirurg, 13 på BB och 18 på kurhusavdelningen. Det var stadsarkitekten P L Hå­kanson, som ritade nybyggena i nationalromantisk stil. Samma arkitekt framträdde som funktionalist, när medicinska paviljongen byggdes i stram elegans år 1937 och ett fyravånings personalbostadshus från 1939 klämdes in mot Kanalgatan och Lasarettsboulevarden. Slutligen pressades kvinnokliniken i fem våningar in med gavel mot Kanalgatan år 1946-49. Då tvingades man flytta överläkarvillan 23 meter närmare Kanalgatan för att överhuvud få plats. Ett förslag om att slopa ett parti av Kanalgatan för att lasarettet skulle få mer byggbar yta förkastades. Lasarettet hade år 1930 fyra överläkare, tre underläkare och två extraläkare i tjänst. Det är beundransvärt att P L Håkanson som sjukhusarkitekt lyckades hålla samman områdets olika stilar till trivsam miljö med en hovsam färgskala.

Fler förtätningar

Under de stora utbyggnadsetapperna på 1940 och 1960-talen pressades ytterligare utbyggnader in och huvudentren flyttades till nordsidan, mot Lasarettsboulevarden, mellan elevhem och lasarettskontor. För att få ytterligare byggmark lades Österlånggatan igen på ett parti intill Lasarettstomten. Gamla byggnader som Werlinska Stiftelsen och Folkets Hus nr 2 fick skatta åt förgängelsen. Arkitekten Leo Uulas ritade år 1959 i denna del en ny psy­kiatrisk klinik med sängbyggnad i fyra plan, som stod klar år 1961. På 1960-talet var lasarettsområdet så tätbyggt att en helt ny lokalisering av lasarettet blev ofrånkomlig. Lasarettet hade då 40 läkare. Landstinget beslöt 1963 att de gamla lasartettsbyggnaderna skulle byggas om för långtids och åldringsvård för 340 kroppsjuka och 120 geropsykiatriska patienter och att ett helt nytt modernt Centralsjukhus skulle stå klart år 1973, beläget 700-800 meter längre österut vid den tidigare Östra Utfartsvägen, på ett område som J August Hedlund föreslog redan år 1908.

   År 1992 köpte AB Kristianstadsbyggen hela det tidigare lasarettsområdet. Man inredde cirka 250 lägenheter i området och skapade en parkmiljö, Östermalms Park. Nu blandas vanliga hyreslägenheter med äldres boende och vårdinrättningar och förtätningen är fortfarande stor i detta centrala stadsområde